En av de vackraste låttexterna någonsin, så jävla mitt i prick. Jonathan Johansson är helt klart en av de bästa svenska artisterna, blev så otroligt rörd första gången jag hörde "Stockholm" som textsnutten ovan kommer från.

Om cirkus en kvart är november över, förresten. 11 11. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tiden går för snabbt och jag försöker klamra mig fast, hänger inte med alls. December blir nya tag, nu ska jag banne mig orka! Idag hade vi naturvetenskap. Went smoothly. Kollade på banan-DNA, fick för mig att det rimmade tills det slog mig att banan och DNA inte rimmar alls. Att jag inte sa detta högt räddade ju kanske situationen lite, om man bortser från att jag började gapskratta för mig själv. Anyhow - jag har kommit på att jag är ganska paranoid. Så fort någon runt omkring skriver något som "Irriterar mig på dumma människor" eller "så arg på en person!" får jag typ alltid för mig att det är jag som det är riktat åt, och jag blir helt panikslagen och undrar vad det är jag har gjort. Det tar en ganska lång tid innan jag kan pusta ut och tänka mig att det kanske inte är riktat mot mig också. Så blir jag orolig så fort jag är i personens närhet och vet inte riktigt hur jag ska bete mig, typ flippar totalt. hehe, vad patetiskt, egentligen. Snart är det jul också. Пока!

Skön dag - började med filmprojektet om utsatta grupper i samhället, kommer bli roligt att filma och klippa. Louise och Sofia var störtsköna och efter plugget drog vi till Täby Centrum. Vi skulle egentligen hitta människor att intervjua till filmprojektet men det var inga som var villiga att ställa upp. Torrbollar. Det slutade med att vi satte oss och fikade. Då kom David rullandes förbi i en rulltrappa. Han slog sig ned med oss. Efter fikat shoppade vi lite, hittade den där jackan från Carlings som jag suktat efter - önskar mig i julklapp. Köpte ett par jeans också. Sedan satte vi oss ned och skrev på Religionhemtentan, eller rättare sagt, de skrev på religionshemtentan. Jag har inte ens börjat, och det känns ju bra. Tummen upp. När caféet började packa ihop kom de över med varsin halloncheescake-bit åt oss. Sånt gör mig glad.

När jag sedan satt och väntade på bussen mot Näsbydal började jag prata med en gammal gumma som satt bredvid. Vi hade trevligt och snackade om hur mycket el alla julpynt drar, världens orättvisor och hur jobbigt det är att bli gammal. Hon var väldigt gullig och när bussen slutligen kom tog hon mig i hand och tackade för pratstunden. Härligt.

Nu ska jag sätta igång med den där historiahemtentan som jag ännuintelämnatintrotsattdenskullehalämnatsinförfleraveckorsedan.
Fuck life, sleep tight.

"Mr. Darcy trumps Edward Cullen any day"

Tog bort föregående inlägg, känner att jag måste censurera bloggen ibland. Det blir liksom för jobbigt annars. Jag har haft en rejäl svacka och har den senaste tiden gjort allt för att ta mig därifrån. HAHA, shit vad jag känner mig patetisk. Eheem. 

Har kollat på de första avsnitten av Sherlock idag och har blivit lite förälskad i den fulsnygge huvudrollsinnehavaren. Sjukt att man dras till psykopater... eller sociopater psh vad man nu kallar det. Jag dras typ till alla dessa serier. Jag tror det är för att de sällan visar känslor, så att när de väl gör det blir det så mycket mer.. påträngande.
Det är charmigt.