Jag undrar om det är sådana stunder man minns, eller om det är annat. Jag hoppas att man minns de små ögonblicken. Sedan vet jag inte hur jag skulle klara mig utan mina vänner. Och nu är jag ändå ganska självständig. Bara att de finns där gör en stark.

Sedan borde jag göra annat än att sitta här och skriva. Jag har massor med saker jag måste göra - skriva, läsa, lyssna, äta. BLÄ. Vill inte att skolan ska börja om några timmar. Den får gärna dröja lite till. Dock finner jag lite tröst i att jullovet bara är 20 skoldagar bort, tiden går ju ändå ganska snabbt, eller? så började det snöa för en stund sedan, oh well...