En av de vackraste låttexterna någonsin, så jävla mitt i prick. Jonathan Johansson är helt klart en av de bästa svenska artisterna, blev så otroligt rörd första gången jag hörde "Stockholm" som textsnutten ovan kommer från.

Om cirkus en kvart är november över, förresten. 11 11. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tiden går för snabbt och jag försöker klamra mig fast, hänger inte med alls. December blir nya tag, nu ska jag banne mig orka! Idag hade vi naturvetenskap. Went smoothly. Kollade på banan-DNA, fick för mig att det rimmade tills det slog mig att banan och DNA inte rimmar alls. Att jag inte sa detta högt räddade ju kanske situationen lite, om man bortser från att jag började gapskratta för mig själv. Anyhow - jag har kommit på att jag är ganska paranoid. Så fort någon runt omkring skriver något som "Irriterar mig på dumma människor" eller "så arg på en person!" får jag typ alltid för mig att det är jag som det är riktat åt, och jag blir helt panikslagen och undrar vad det är jag har gjort. Det tar en ganska lång tid innan jag kan pusta ut och tänka mig att det kanske inte är riktat mot mig också. Så blir jag orolig så fort jag är i personens närhet och vet inte riktigt hur jag ska bete mig, typ flippar totalt. hehe, vad patetiskt, egentligen. Snart är det jul också. Пока!