... för att jag känner att det är värt att dokumentera de stunder då jag faktiskt håller mig till morgonkäk som en normal persika faktiskt skulle kunna tänka sig förtära. Och för att jag precis har fattat tycker för avocado.

Så, kära Lo, varför kände du för att förgylla dina läsares dag genom att spendera din "härliga" morgon fotandes mat? Jadu. Det kan man ju fråga sig. Ni som känner mig vet förmodligen svaret på den frågan - Lovisa har plugg, vilket leder till att hon bambambam får en existentiell kris utan dess like och börjar panikartat procrastinera. Cool story bro, needs more dragons and stuff. Nämen, nä. Nu ska vi inte vara så himla neggo. Min helg har faktiskt prytts av mer än endast stunder av panikångest.

Igår såg jag på melodifestivalen hos Pontus tillsammans med Fabiano och Alexandro Curry. De är så himla roliga. Sen vann Loreen så jag dog ju litegranna. Så himla sköna människor, jorgubbar osv. De är så bra på att göra ljud ifrån sig att jag vill ju bara typ.. susa iväg. Men det är ganska nice att lyssna också. Fast helst så skulle jag också vilja ha förmågan att kunna komponera klassiska pianostycken. Jag bör ju dock inte göra ett försök i mitt nuvarande tillstånd, hehe. För mänsklighetens bästa liksom. Hejdå kära värld. Kanske ses imorgon. Vi får se.

Har litet utav en existentiell kris just nu. Vet varken ut eller in. Vill skrika, gorma och slå. Gå genom väggar. Hålla andan i timmar. Sluta blinka. Nysa med öppna ögon. Uppfinna mirakelkurer och kunna gå på vatten. Den sista var ju i och för sig ganska genomförbar, med isiga sjöar och grejer. Men vafan, göra vatten till vin då!? Ge mig ett tecken, typ. En ball sidekick.

Hade en trevlig dag med Sara, hon bjöd mig på käk. Vägen till Los hjärta - mat. True story, bro. Jag fick se hennes hus, och jag blir så avundsjuk. Jag vill också kunna gå in i inredningsbutiker och plocka. Faen. Fint var det också. Det jag egentligen ville få fram var att jag är väldigt glad för hennes skull. Sara är en sådan cool person, och har nästan alltid varit lite som den storasystern jag aldrig fick. kram. När jag skulle hem så fick jag ett sms från Lina med snacks och (vad jag trodde var helnöts-)choklad. Åh, vilken besvikelse. Fast när sällskapet är så härligt går det ändå. Hon är mysig och gosig och jag var kramgla' och slö. Så vi låg och myste i soffan tillsammans. Tills mamma, som precis hade hämtat Micke från Arlanda, kom och hämtade mig. Man har märkt att Elvis har saknat honom, men när han kom hem var Elvis tjurig och ignorerade Micke som bara attans. Som en katt. En blöt en. Äsch, han försökte väl bara play it cool. Aja, godnatt. Hjärtan, pussar och kramar osv.

Chilldag. Tycker verkligen att jag borde plugga mer, menee.. ah. Sara kom över och vi käkade frullis tillsammans. Jag är king på frulle. Sedan drog vi ner på stan och jag köpte en massa kläder second hand. Bland annat fem fina tröjor, varav en mysigt tjock. En blus, en kavaj och fyra skjortor som jag ska göra collars av. Åh, vad lycklig jag känner mig. Nu sitter jag hemma hos pappa och kollar på dokumentär om björnar tillsammans med vänner och familj, ganska nice ändå. Ska väl gå och lägga mig någon gång framöver, så godnatt!

Ganska sweet dag. Började med en kopp choklad i morse, sedan bar det av ner till norrtälje för att ta en fika. Huum. Köpte lite mer smink (s.l.u.t.a k.ö.p.a onödigasakerblälo!). Har varit på jakt efter den ultimata eyelinern, men har ännu inte hunnit testa eller hittat den rätta! Känner mig lite som i en sminkreklam där man ba: Searching for the mr. right? Want to have something that will last forevah?! Meh, svar ja. Jag färgade Sandras hår och det blev verkligen jättefint! alldeles håningsblont! Sedan lockade jag det och sminkade henne, du vet tjejgrejer. Hon är så himla sötig. Så åt vi nattacos och såg varandra djupt in i varandras ögon över matbordet. Nattkäk är ganska underskattat. Saknade Linas guacamole like crazy, ååh, dreggel. Önskar mig hennes superpowers, helst inslagna. Men nu ska tjejen sova. GODNATT!

PLUGGA LOVISA! PLEASE OH PLEASE!

Alexander?

I sure do, you came jumping out after me.

Yes, I do.

What didn’t you tell me?

Now I know.